Lu Yu skrev i sin historiska bok Teklassikern att ”te är en dryck, med sitt ursprung hos Shennong”. Så vem är Shennong? Varför kallas han även den gudomlige bonden? Och hur upptäckte han te? I den här artikeln berättar vi om denna legend om téets ursprung.
Vad betyder ”Shennong”?
På kinesiska betyder Shennong (神农) just ”Gudomlig Bonde” eller kanske ”Jordbrukets Gud”. Men i själva verket var han inte en bonde, utan en hobbyist som helt enkelt torkade en massa olika örter för att identifiera deras olika egenskaper. Så uttrycket ”herbalist” skulle kanske bättre beskriva honom.
Yankejsaren
Han är även känd som Yankejsaren (炎帝 - Yándì) – en av de tre mytologiska kejsarna i förhistoriska Kina. Enligt sägnerna var det Shennong som lärde kineserna både om jordbruk i allmänhet samt om hur man använder naturliga örter för medicinska ändamål.
Shennong föds av Nü Teng
Som en form av gud för kinesisk örtmedicin fascinerades Shennong av de förmånliga egenskaperna hos örter och svampar redan som barn. En sägen påstår att Shennong kom till när hans mor, Nü Teng, svalde ångor från en himmelsk drake. Nio dagar senare lämnade han sin mors sköte med mage och inre organ som var genomskinliga. Tre dagar senare kunde han tala. På den femte dagen kunde han gå. På den sjunde dagen hade han en full uppsättning tänder. Snart hade han blivit en fullvuxen man och ledare för sin stam.
Shennongs örter: forskning och äventyr
Livet var inte alltid lätt för 5000 år sedan, då människorna led av hunger och otaliga sjukdomar. Shennong hade djup medkänsla för dem och var fast besluten att hitta säker mat och botemedel åt sitt folk. Han började därför vandra omkring bland bergen för att leta upp och prova på hundratals örter och testa deras medicinska värde. Tack vare sina genomskinliga organ kunde han direkt se hur örterna funderade i hans kropp. Han prövade olika delar av växterna (rötter, stjälkar, blad, osv) och skrev ner sina observationer.
En gång stötte han på sjuttiotvå giftiga örter på en och samma dag, vilket blev för mycket till och med för honom. Han kände sig svag, snubblade och grep tag i några blad i fallet. Liggande på marken tänkte han att han skulle smaka bladen i sin hand och dö utan att ångra någonting. Bladen började virvla runt i Shennongs kropp så fort han inmundigat dem. Snart hade de undersökt hans skadade områden och utfört underverk. Shennong räddades av deras läkande kraft. Glatt överraskad bestämde han sig för att kalla växten “cha” (kinesiska: 查) som betyder undersöka. Därefter använde Shennong ofta cha som ett botemedel.
Tack vare honom fick folk vetskap om cha, men man ändrade tecknet till ”茶” som förstås betyder just te på kinesiska.
Obs: naturligtvis finns det många variationer på dessa sägner men vi föredrar den här versionen.
Arvegodset: Shennong Bencao Jing
Shennongs värdefulla insats har gått i arv i generationer och blev till slut den äldsta boken om traditionell kinesisk medicin – ”Shennong Bencao Jing”, eller ”Örtmedicinsklassikern”. Där återfinns 365 olika medikament och beskrivningar fördelade på tre volymer.
Den första volymen består av en samling bra örter. Den innehåller 120 oskadliga växter med ”stimulerande egenskaper”, såsom ginseng, rehmannia och lakrits.
Den andra volumen innehåller 120 örter som har terapeutiska egenskaper men som också kan vara skadliga i olika utsträckning, inklusive kvannar, longan och efedra.
Den tredje volymen består av 125 örter med kraftig fysisk påverkan, ofta med giftig verkan, till exempel rabarber och stormhatt. Dessa kan främst användas för att assistera andra läkemedel.